Là s’avancent au loin par des sentiers bleus
têtes ceintes de couronnes d’argent
des être majestueux que jamais personne ne vit —
Là des rois soulèvent la couronne royale
et de lumière inconnue scintillent ses pierres
et tout est aube et première fois,
matin éternel et soleil levant.
***
Där vandrar fjärran på blåa stigar
med huvud krönta av silverkronor
gestalter höga som ingen skådat —
Där lyfter konungar kungakronan
och okänt ljus i dess stenar glimmar
och allt är morgon och första gång,
en evig morgon och soluppgång.
(Pär Lagerkvist)